I morse vaknade nog alla Kristianstadbor tidigt, denna gång var det dock inte av någon bönutropare från Österäng.

Det var vid 6.21 som folket kom till liv, och det krävdes inte mer än en jordbävning för att man skulle slänga sin väckarklocka i väggen och rusa upp i panik för att se vad som hände.

Det började med en massa buller och blixtnedslag och helt plötslig öppnad sig himlen. Folk sprang i panik ut på gatorna då det obehagliga jordbävningen inträffade. Det sakade som det aldrig skakat förut och små sprickor i marken började växa fram. Ur sprickorna kom det lava och en massa gegga, men det var inget som hindrade folket.

Men plötsligt vände allt, lavan omvandlades till Medelhavsvatten, regnet upphörde och solen tittade fram.
Aldrig förr har Kristianstadbloggarna sett så många som står ute kl 6 på morgonen och shakar loss ute på gatorna!

Vilken gemenskap vi kände, alla problem som fanns försvann och äntligen kunde man åka till jobbet med ett leende på läpparna.

Det såg ungefär ut såhär :